Democracy Now!
I deras app har jag känt mig hemma länge. En timme lång redovisning av dagens viktigaste händelser i USA och i världen. Och de lägger ut sitt material så tidigt på dagen att man hinner med innan eftermiddagen är slut. Fem dagar i veckan.
Ofta mycket kunniga och vältaliga gäster. Och kunniga värdar i studion: jag föredrar Juan Gonzalez och Nermeen Shaikh. Amy Goodman tycker jag börjar bli lite sliten i rösten.
Men så hittade jag Rachel. Maddow på MSNBC. Tyckte hon hade en väldigt tilltalande framtoning – är inte det viktigt om man uppträder i tv? Gester och minspel avslöjar, tycker jag, ett intensivt engagemang. Kopplat till den spännande tid som Muller-utredningen bjudit på. Trumpens första två år skulle inte få gå spårlöst förbi. Tvärtom, en böld i röven skulle han allt ha. Varenda dag, en malande ovisshet om att utredandet minsann skulle nå ikapp honom och göra processen kort. Detta var Rachels sneda leende ett bevis på. Ingen visste vad Muller egentligen petade i för materia, men alla vi som slukade Rachel fick i henne en ciceron in i politikens katakomber, i den söta segervisshetens ljus i tunneln, i gemenskapen att vi visste, medan dom som trott på Trumpen skulle få besvikelse hällt över sig
Tills Amy Goodman visade mig på Glen Greenwald. Han som ansvarar för The Intercept, nyhetskanalen han driver från Rio de Janeiro.
Och det visar sig att hela Rysslands-grejen är ett enda stort falskspel syftat att locka bort oss från det viktiga och istället fastna i rena oväsentligheter medan tiden rinner iväg för att rikta rättmätig kritik till en makthavare som ägnar sig åt exempellös demontering av samhälleliga fundament.
Att man tyckt att Rachel Maddow och MSNBC kommer på viktiga, spännande och väl framförda guidningar i denna svåra amerikanska politiska juridiken, det har sysselsatt många betraktare som vore det en följetång, ett tv-drama som är på riktigt och därför legitimt. Inte nån påhittad såpopera där författarna ser till att slutet dröjer så att de kan sälja en säsong ytterligare till aningslösa soffsittare. Nej, detta har ju varit PÅ RIKTIGT!
Som Greenwald uttryckte det: Vad är det för speciellt med denna påverkansprocess (som Ryssland skulle gjort sig skyldig till och som Trumpen möjligen bejakat) jämfört med alla andra gånger? USA har ju som standard att blanda sig i andra länders öden. Nu senast (våren 2019) Venezuela. Och Ryssarna gör ju samma sak. Förstås. Och Kina med flera med flera.
Nej, denna gång har Trumpens ideologer (han själv är inte riktigt i parietet) lyckats väl. Enda trösten är kanske att det blir sista gången. Steve Bannon, som ligger bakom allt detta, är ju medveten om att det som inte hinns med nu kommer inte att bli av när valmanskåren mer och mer fylls av unga väljare ofta med annan etnisk tillhörighet än vita äldre män.
Men attans vilken blåsning!