Ljusbacken år 1974

Ahlen_1974_15_0102
Tillbaka från fjällen. Pelle mötte på Ljusbacken. Vi skulle komma att bo ihop i många år därefter

Vi anlände till Ljusbacken i Delsbo den 4 augusti 1974.
Förutom Pelle fanns där ett antal människor som flyttat in tidigare.
Att något är ”livsavgörande” innebär förstås att man tar viktiga beslut,
man flyttar, blir ihop, skaffar barn.

Men när det gäller Ljusbacken fanns en ännu högre dimension; världsförbättrande. Stället hade en Uppgift,
och att bo där skulle innebära att man bidrog
till utförandet av uppgiften.
Riktigt vad uppgiften bestod i var inte fixerat
på långa håll än, stället var ju nyligen taget
i besittning, men en av de nyblivna ägarna,
Björn, hade gott om visioner.
”Ashram” var det begrepp han bollade med.

persongalleri
Några ur gänget som fanns på Ljusbacken när vi kom dit: Hina, Brian, Ann, Kristina och Monika
Ahlen_1974_14_0013
Walter Eidlitz var på Ljusbacken för en serie sessioner. Bhakti-yoga-profeten, författaren till bland annat ”Krishnas lek”

Augusti innebar skördesäsong för de insatser som gjorts innan vi kom dit. Vi plockade och pratade, samlade och samtalade, diskuterade och drömde. När septembers alla färger brann förstod vi att beslut stod för dörren.

Ahlen_1974_16_0015
Höstgårdsplan. Tidig bild när staketet fortfarande stod kvar under oxelträden. Stenstolparna likaså. Dessa togs senare bort som en gest att befria stället, och dess invånare, från barriärer och gränser.
Ahlen_1974_15_0101
Jag själv och Tabassum Siddiqi från Pakistan, han kunnig i växtodling. Filmen och kameran var min, men vem tog bilden?

Ljusbacken skulle kunna bli det kollektiv vi sett framför oss att vi skulle bo i. Det var vegertariskt. Där pågick allehanda nyorienterande aktiviteter – ekologisk odling, samägande, kurser med new-age-teman. Där bodde folk från världens olika hörn, folk som, liksom vi, hade rest långt och länge.
Om vi tidigare grunnat på var vi kunde bosätta oss, kom frågan nu att gälla: vad ska vi göra? Det här kollektivet handlade inte bara om att bo tillsammans. Här skulle man förändra världen. Tillsammans. Den lilla röda stuga som jag väl tidigare sett framför mig bytte här skepnad till ett internationellt radikalt kunskaps-forum.

Odling av morötter skulle bara var en del av grundsysslorna – det viktiga arbetet handlade om att bryta destruktiva livsmönster – och att berätta om sådana möjligheter för omvärlden. Dels genom tankeutbyte, dels genom exemplets makt.

http://kulturprofil.se/ahlen_1974_16_0014/
Pamela på mattan i yogarummet. I vår värld var regelbunden yoga ett naturligt inslag

Det kom därför till en punkt när vi skulle bestämma oss. Först fick vi förstås fråga om det fanns plats för oss i gruppen, att flytta in med de andra, att bidra till ställets utveckling. Jag insåg att om det var ok att delta, så skulle det vara på riktigt. Det var Pamela och jag, och vi skulle bosätta oss där – commitment är den engelska termen. Det var uppenbart att vi i så fall skulle skaffa barn och börja bygga vår egen enhet som en delkomponent i den större enheten som kollektivet spelade. Flera andra par fanns där, liksom ett par ensamstående mödrar och resten singlar. Ingen i gruppen var ännu 30 fyllda då, år 1974.

Ahlen_1974_16_0010

.

.

Det var stort. Jag hade levt på resande fot i ett par år. Hade mest tagit del av världen, inte verkat i den. Det låg knappast några förväntningar på mig från familj eller tradition. Snarare uppfattades jag som en frisk ande i en aningen unken släkt där allt för många gamla ogifta fastrar fastnat i svart utstyrsel och sekelgammal ofrihet och skam. Jag kände verkligen att jag stod för något nytt, och jag var beredd att löpa linan ut.

En släkting som bröt mönstret och som betydde mycket var min mormor Karin. Hon är värd en egen berättelse, men det andliga sökande som hon tidigt demonstrerade för sin dotterson, och för den som vill höra på, det var ett sökande som hade flera beröringspunkter med verksamheter på ställen som Ljusbacken. Hon fick aldrig ta del av mitt engagemang i Delsbo, hon hade gått bort året innan vi kom dit, men hennes ande levde, och lever, i mig. Bland annat för att hedra henne ville jag markera vikten av beslutet att satsa på Ljusbacken:

Ahlen_1974_17_0001
Skylten kunde inte uttryckt saken tydligare. Färden upp till fäboden utgjorde inget problem. Det var besluten som togs där uppe som innehöll risker. Eller?

Det gällde nu för mig att genomföra två resor. Den ena skulle vara en pilgrimsresa till Indien som jag föreslog Pam att vi skulle göra.
Den andra var en cykeltur till Rusmyrvallen, men det var en utflykt på egen hand.

Jag ville känna in ordentligt. Var detta det Riktiga, med stort R? Jag valde att cykla till Rusmyrvallen, någon mil upp i stora skogen, och vara där några timmar. För att låta min inre röst tala. Eller en yttre, större röst, om man så vill.

Allt land söder om Hälsingland har en beskedlig katraktär. Jämfört med Hälsingeskogarna är Mellansverige som en park. Bönderna i Delsbo socken äger väldiga skiften med furor som är imponerande för skandinaviska förhållanden.
Det är ett storslaget land. Att cykla upp till närmsta fäbod och hem igen är ett dagsverke. Stillheten, storheten däruppe är mäktig. Jag ville detta för de kommande commitments som låg framför. Jag minns särskilt utsikten mot norr från vallen. De böljande åsarna bredde ut sig däråt och jag fann öppning att ställa frågan: Att vi skulle göra oss till medarbetare på kollektivet, var detta rätt?

vallroad
Vyn mot norr från vallen. Därifrån svaret kom. Och själva vägen dit där frågan kunde ställas
Ahlen_1974_17_0008
Rusmyrvallen efter första frosten hösten -74. Man tar av i Sörväna, passerar Taggatorpet och sedan tar det en god stund innan man är på vallen

Svaret blev JA.
Ett par år tidigare hade jag suttit i ett sensommarhett Kalifornien och längtat hem. Frågan var om det kunde gå att bo i San Francisco eller däromkring? Och då hade svaret blivit Nej. För mycket ytlig kommersialism trots en massa trevliga vibbs från mängder av freaks. Men ändå: Nej.
Jag minns jag satt och läste Fröding och längtade hem. Försökte översätta för Pam. När hon förstod att det var Sverige som gällde för vår gemensamma framtid sa hon att -Då vill jag bo i kollektiv. -Ok, sa jag och där stod vi alltså nu. Där stod jag alltså nu. När jag kom ner från fäboden stod Ljusbacken där och väntade:

Ahlen_1974_17_0024
Ljusbacken hösten 1974. Den gödslande komposten kommer att gynna växtligheten. Många år senare gick Tore och skördade maskrosor här. Enorma maskrosor med blad som Tore åt sig mätt på

Det var ok med gruppen att jag och Pam flyttade in. Det var också ok med gruppen att vi åkte till Indien först. Som jag minns reste vi ner till Stockholm och hämtade mer bohag och så flyttade vi in i det röda huset. Framtiden hade inletts.

Ahlen_1974_18_0001
Brandsyn på Ljusbacken, i röda huset. Exempel på att en hippie (jag) inte endast ägnar sig åt sina egna exklusiva upplevelser. Nej, upp med kameran och Dokumentera. Till vad nytta? Ingen aning, men visst är det ett vackert ljus?

Denna bild är inte helt representativ för verksamheten på Ljusbacken. Men den är autentisk och visar brandchefen i Hudiksvalls brandtillsynsområde som utför besiktning direkt på plats. Myndigheterna hade nåtts av nyheten att ödegåden Ljusbacken bytt ägare och ett gäng ”gröna-vågare” hade flyttat in. Eftersom det handlade om stora trähus och en obestämd skara av mer eller mindre brandmedvetna entusiaster ville myndigheten försäkra sig om att i ett värsta scenario skadeverkningarna skulle kunna begränsas till ett minimum.
En intressant detalj är att brandchefen hette Charpentier. Han är far till den berömde författaren Carl-Johan Charpentier som spenderat åratal på resor i mellanöstern och främre orienten, och skrivit böcker i ämnet. Mig veterligen pågick aldrig någon dialog mellan författaren och de medlemmar av kollektivet som rest i samma områden.

Sammanlagt var det ett dussintal vuxna som hade tagit stället i besittning. Sex av dessa var formella ägare. En av ägarna var Björn Skålén, som hade till uppgift att hålla sams med de övriga fem: Staffan och Kristina, Kaj och Monika, samt Jeff.
Det var en bitvis svår utmaning.

.

Ahlen_1975_01_0002
Kaj ägde en traktor. En Bolinder Munktell

Ett fel med Björn kan vara att han inte ser problemen. Allt skratt kommer emellan, om nu det är ett handikapp? Sommaren 1975 var det ett problem att Björn ägnade endast lite uppmärksamhet åt de övriga delägare som han gått samman med året innan. Dessa levde nu i det Vita Huset, med respektive familjer och partners.
Björn fann mer gehör hos de tillresta entusiaster som börjat inrätta sig i det Röda Huset. Pam och jag hörde till den skaran. Inget ont om de övriga ägarfamiljerna, men hade det inte varit för Björn har jag svårt att se att Ljusbacken skulle kunnat framstå som en framtid för oss. Det gäller nog för många andra i Röda Huset. I Vita var man inte inne på att gruppen skulle bli mycket större, Björn däremot, såg sådan tillväxt som en tillgång, en resurs som stället kunde behöva. De flesta i Röda delade den synen.

Ahlen_1975_01_0009
Jeff polade med Juanita

Något behövde göras.

Att Ljusbacken var vegetariskt stämmer inte helt. Juanita hade ett halvt får i en frys. Den vegetariska majoriteten bland de boende på stället tyckte det var jobbigt att det låg avlivade djur hemma. Det fanns de i skaran som inte ens kunde bryna sina kålrotsbitar i en panna där någon tidigare anrättat animaliskt.
Men Juanita hörde egentligen till Ramsjö-kollektivet och flyttade senare.
Därefter gick konflikten mellan ägarna inte längre att stoppa.

Ahlen_1975_01_0008
Det här är Juanitas hund. En Basenji

Nu var det alltså dags att planera för Indien. Visum och flygbiljetter. Vi ville känna oss som riktiga pilgrimer. Därför beställde vi enkel resa (!) ner. För att sen obokat åka hem landvägen på våren, och så blev det. Fyra månader var vi borta och vi kom lagom ner för att fira jul i Goa.
Men det får bli en annan foto-blogg.

Ahlen_1975_01_0012
Yoga är vegetariskt, änna. Här gör Pamela Båten.

Innan vi for blev det hemvävt. Ljusbacken skulle ju ha kurser. Alla möjliga kurser. En av de första var en vävkurs. Jag var anmäld och vi gjorde plädar bland annat. Med växtfärgade garner, om jag minns rätt.
Ett par av deltagarna kom från bygden: Irma och Mia.

Irma från granngården
Hina
Hina. Hennes kille hade deserterat från Vietnamkriget
Linnea och Mikkel
Linnea och Mikkel, Mias och Hinas barn

Slut på detta år.
Nästa år:
1975

.

.

Saknar du uppgifter här på sidan?
Var är till exempel bilder på Björn, Kaj, Staffan?

Mia
Mia var bördig från trakten

Svaret på detta är att detta är en kronologisk foto-berättelse. Jag plåtade inte allt och alla med en gång. Bilderna i denna berättelse är de mest representativa jag har i mitt arkiv, och de presenteras strikt kronologiskt.
Möjligen på bekostnad av helhetsuppfattning, men handen på hjärtat, sådant är väl nu en gång livet?

Först publicerad den 4 mars 2013

Tidigare inkommen kommentar, när denna sida befann sig på en annan domän.
från Björn Skålén, 10 maj, 2013 kl. 11:46:
Johans notering: Björn hade lagt in kommentaren, mest för att få chans att publicera länkar till eget ståhej om Ljusbacken som han lagt på Internet. 
Länkarna till dessa tog jag bort men här är resten. Björn skriver:
Underbart
fina bilder…och jag ska återkomma och kommentera texter senare…
Många minnen
Vill tillägga att Meditations kurser som hölls på Ljusbacken spelade jag in -.-
Bl.a Walter Eidlitz….unika 11 föredrag om Bhakti Yoga..Den tjänande Kärlekens Yoga väg
och Rut Denison som instruerade i Vippassana Meditation…( 3 10 dagars retreater -.-
mvh
Loka devadas -.- (Det är Björns alias)
Johans vidare notering:
Jag kommenterade kommentaren:
(ser fram emot dina ytterligare kommentarer)
J
Någon kommentar av texterna kom aldrig in.

Tidigare inkommen kommentar, när denna sida befann sig på en annan domän. från Björn Skålén, 10 maj, 2013 kl. 11:46:
Johans notering: Björn hade lagt in kommentaren, mest för att få chans att
publicera länkar till eget ståhej om Ljusbacken som han lagt på Internet.
Länkarna till dessa tog jag bort men här är resten.
Björn skriver:
Underbart
fina bilder…och jag ska återkomma och kommentera texter senare…
Många minnen
Vill tillägga att Meditations kurser som hölls på Ljusbacken spelade jag in -.-
Bl.a Walter Eidlitz….unika 11 föredrag om Bhakti Yoga..Den tjänande Kärlekens Yoga väg
och Rut Denison som instruerade i Vippassana Meditation…( 3 10 dagars retreater -.-
mvh
Loka devadas -.- (Det är Björns alias)
Johans vidare notering:
Jag kommenterade kommentaren:
(ser fram emot dina ytterligare kommentarer)
J
Någon kommentar av texterna kom aldrig in.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.